Starten
av kattprojektet hängde ihop med att jag var mycket
allvarligt sjuk och låg hemma. Då kom vår egen katt och liksom tröstade mig och
la sig bredvid för att uttrycka sin oro eller sympati – jag vet inte vilket. Då
började jag fundera på om katter kände empati? Var det i så fall empati bara
mot hussen/matten eller också mot andra svaga personer..
Man skulle kunna tro att det fanns massor med forskning, artiklar eller
studentuppsatser om detta – men nej. Det fanns praktiskt taget ingenting som
rörde exklusivt katter. Mer än en bok som heter Sjukhuskatten Oscar av David Dosa. Många amerikanska studier fanns om sällskapsdjur i vården
men man menade i allmänhet hund och pekade mot att djurägare, dvs hundägare,
genomsnittligt hade bättre hälsa än de som inte hade djur. Även i Sverige finns
det en hel del undersökningar om hundar och vårdhundar i vårdsammanhang. I
någon mån finns undersökningar om hästar i vården – då är det främst
handikappvården och inte äldrevården.
För att få reda på hur katter samspelade med sjuka
och sköra personer så formulerade jag ett privat projekt där jag skulle göra 20 intervjuer på äldreboenden som hade
katt.
Till februari 2016 har jag gjort 19 intervjuer med
personal och i vissa fall med de boende – dvs. pensionärerna - på äldreboenden
av lite olika typ; det finns ju korttidsboende och demensboende och servicehus etc.
En
sammanfattning är att det är många boende som har haft
katt förut i sitt liv och att se en katt på sitt äldreboende är som en
fortsättning på det tidigare livet. En annan fras som återkom ideligen på
äldreboendena var:” Det är hemtrevligt att ha en katt omkring sig”.
Helt kort om
allergiproblemet: det verkar vara mycket mindre än vad som gjorts gällande.
Inte på något av boendena som jag var på hade någonsin någon av de äldre varit
allergiska. Däremot en del personal. De kunde flytta till andra avdelningar och
i vissa fall ville de hellre ta allergitabletter.
